Bad i Onsen

Användningen av varma källor för bad har en lång tradition i Japan. Onsenbadet har sitt ursprung i traditionen med gemensamma bad på 700-talet. Vid den här tiden spred sig buddhismen i Japan, där vatten spelade en viktig roll i religiösa ceremonier och ritualer som en symbol för rening.

I samband med att buddhisttemplen byggdes, anlades också de första formerna av japanska bad. På 1200-talet byggdes ett stort, uppvärmningsbart bad i Nara tillsammans med templet Tōdai-ji, som ursprungligen användes för rituell rening av religiösa statyer. Samtidigt byggdes en slags örtbastu i Hokki-ji-templet i Ikaruga, som främst användes för att behandla sjuka människor. Med tiden öppnades även dessa tidiga badanläggningar upp för allmänheten och lade grunden till den japanska badkulturen. Så sent som för 200 år sedan besökte varje japan ett offentligt badhus i genomsnitt 25 gånger i månaden - med andra ord nästan varje dag.

Eftersom hela Japan ligger i ett vulkaniskt aktivt område finns det onsen nästan överallt i Japan. Platser med många välkända helande källor utvecklades till kurorter som ofta har suffixet "-Onsen" i sina namn, till exempel Kusatsu Onsen i Gunma Prefecture eller Arima Onsen i Kōbe.

Traditionellt sett var onsenbad inte bara platser för avkoppling utan också en social mötesplats där bysamhällen samlades för att bada och umgås. Här badade hela byn tillsammans och utan kläder, utan könssegregering. Det var först i och med"västerniseringen" under Meiji-restaurationen på 1800-talet som män och kvinnor separerades. Idag finns det bara ett fåtal onsen där det fortfarande är tillåtet att bada tillsammans utan kläder.

I och med att privata hem utrustas med fullständiga badkar blir det alltmer ett minne blott att gå till badhuset. Tillgången till varmvatten tas också för given idag. Trots detta håller många japaner fortfarande fast vid traditionen och uppskattar den speciella atmosfären och känslan av gemenskap som finns i ett onsenbad - vissa besöker det fortfarande varje dag.

Ett besök på ett onsen följer fasta regler, som främst handlar om hygien. I allmänhet bör den som besöker ett onsen för första gången långsamt vänja sig vid vattentemperaturen och börja med korta badtider. Dessutom bör ett onsen inte besökas direkt efter en måltid.

När du går in i onsen tar du först av dig skorna vid tröskeln. Sedan går du till omklädningsrummet, där du tar av dig kläderna och förvarar dem i en korg eller hylla som är avsedd för detta ändamål. Badkläder är inte tillåtet i de flesta onsen eftersom det anses ohygieniskt.

Innan man går ner i själva badet är det obligatoriskt att tvätta sig ordentligt: För att göra detta sitter man på en liten pall och duschar sig med tvål medan man sitter ner. Man får inte resa sig upp för att undvika att stänka vatten på andra gäster. Efter att ha sköljt av sig ordentligt kan man nu doppa sig i det varma vattnet i onsenbadet. Många japaner bär en liten duk (tenugui) på huvudet, som också kan användas för att torka bort svett från pannan och täcka könsorgan och tatueringar på vägen från omklädningsrummet till badet. För att inte förorena vattnet i onsen är den viktiga förhållningsregeln att tenugui inte under några omständigheter får komma i kontakt med vattnet.

Det finns speciella tofflor för toalettområdet som måste tas på innan man går in. Dessa och många andra små regler visar att hygienen har högsta prioritet i onsen.

Förutom hygien läggs stor vikt vid tystnad under din vistelse. Tysta konversationer är tillåtna, men högljudda samtal uppmuntras inte. Män och kvinnor badar vanligtvis separat, även om det finns vissa blandade bad. Tatueringar är inte tillåtna i många traditionella onsen, eftersom de förknippas med yakuza, den organiserade brottsligheten, i Japan.

Sociala hierarkier utjämnas i den avslappnade atmosfären - i onsen svettas den lille anställde bredvid företagsledaren, utan att rang eller status spelar någon roll. Ändå är det oftast familjer, vänner eller par som besöker ett onsen tillsammans.