Studie om botemedel mot kardiovaskulära riskfaktorer

Det finns mycket få kontrollerade studier i litteraturen om effektiviteten hos behandlingsprogram inom slutenvården. Detta gäller även den kardiovaskulära riskprofilen. I många studier registreras dessutom parametrarna endast i början och slutet av behandlingsprogrammet, dvs. i den speciella situation som råder på rehabiliteringskliniken. Slutligen baseras uppföljningsundersökningar vanligtvis på intervjuer med patienter eller allmänläkare, vilket är problematiskt när det gäller mätningens tillförlitlighet. För att utesluta dessa problem genomförde Institute of Balneology and Medical Climatology under ledning av Prof. Dr. med. Chr. Gutenbrunner en prospektiv kontrollerad studie med en uppföljning på 1 år, där alla mätningar gjordes under standardiserade förhållanden i patientens hem.

Totalt 199 patienter med förhöjda kardiovaskulära riskfaktorer deltog i studien. Mätpunkterna var 14 dagar före (U1), 14 dagar efter (U2) och 1 år efter (U3) slutenvårdsbehandling eller kontrollfasen. De viktigaste terapeutiska inslagen i behandlingen var kardiopulmonelluthållighetsträning, en individuellt anpassad kost , utbildningsprogram om kardiovaskulära riskfaktorer samt andra fysiska och balneologiska behandlingar relaterade till andra sjukdomar. Kontrollgruppen analyserades på samma sätt, men fick inte någon ytterligare intervention. Alla patienter kontrollerades av sina allmänläkare, som informerades om mätresultaten. De viktigaste målparametrarna var metaboliska och cirkulatoriska riskfaktorer samt kroppsvikt (BMI, apolipoprotein B, fasteinsulin, fibrinogen, medelartärtryck).

82 patienter i studiegruppen och 94 patienter i kontrollgruppen fullföljde studien. Baslinjevärdena var jämförbara i båda grupperna. En multivariat analys (Wilks-Lambda) av förändringarna i de ovannämnda riskparametrarna fram till den första undersökningen efter behandlingen visade statistiskt mycket signifikanta skillnader mellan studie- och kontrollgrupperna, där skillnaderna bidrog till det totala resultatet i följande ordning: BMI, medelartärtryck, apolipoprotein B, fasteinsulin och fibrinogen. Skillnaderna i förändringarna mellan studie- och kontrollgrupperna ett år efter behandlingen var endast svagt signifikanta.

Sammantaget hade slutenvårdsbehandlingen en god omedelbar effekt på den kardiovaskulära riskprofilen. Ett år efter behandlingen var dock förändringarna återigen tydligt på tillbakagång och inte längre relevanta för alla parametrar. Det förefaller därför nödvändigt att utveckla och utvärdera nätverksmodeller mellan behandlingsprogram och riktad, diagnosspecifik vård i patientens hemmiljö .