Studie om intermittent fasta och motion mot fetma

Övervikt i form av fetma spelar en central roll i utvecklingen av kardiometaboliska sjukdomar. Livsstilsförändringar som inkluderar kontinuerlig energirestriktion är effektiva för att minska vikt och fetma, men daglig energirestriktion leder till dålig långsiktig följsamhet. Under det senaste decenniet har intermittent fasta (IF) framstått som ett lovande alternativ till energirestriktion som kan främja högre följsamhet och/eller ge förbättringar av kardiometaboliska hälsoparametrar oberoende av viktminskning.

Denna studie ledd av Stephen Keenan presenterar en sekundär analys av data från en 12-veckors intervention som undersökte effekterna av fasta två gånger per vecka (5:2 IF-gruppen) och kontinuerlig energirestriktion i kombination med styrketräning hos 34 friska deltagare (17 män och 17 kvinnor, genomsnittligt BMI: 27,0 kg/m², medelålder: 23,9 år). Specifikt analyserades förändringar i kardiometaboliska blodmarkörer och bedömningar av hunger, humör, energi och följsamhet inom och mellan grupperna. Dieterna var hypoenergetiska och matchade med avseende på energi- och proteinintag.

Båda dietgrupperna upplevde en minskning av totalkolesterol, LDL-kolesterol och HDL-kolesterol under de 12 veckorna. Minskningen av TC och LDL-C var större i IF-gruppen efter justering för baslinjevärden och viktförändring. Inga signifikanta förändringar av markörer för glukosreglering observerades. Båda grupperna uppvisade hög följsamhet (~80%) och rapporterade låg hunger under interventionens gång.

Sekundär dataanalys visade att båda kostmönstren i kombination med motståndsträning förbättrade blodfettsnivåerna, med större minskningar observerade i IF-gruppen . Hög följsamhet och låg rapporterad hungernivå under hela interventionsperioden tyder på att båda dieterna tolereras väl på kort till medellång sikt.